Oh my god, I'm a blogger.
Tänk att få äran att äntligen kunna dela med sig av sina ibland mest fundamentalt skruvade och säkerligen ganska ointressanta tankar och idéer, rakt ut till hela världen om den så vill.
Det känns inte bra. Det känns fantastiskt.
En ny era har börjat i mitt liv.
(Öhm....och där förankrade sig plötsligt en öken i mitt huvud. Återkommer när jag funnit en oas
av superjätteintressanta ord)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror på dig Jennifer. Ljuset finns någonstans därinne.
Ja, Jonatan, jag ser ljuset och det är rörande vackert!
KNM1 och dess bloggare värmer min själ, och skulle det mot förmodan börja dra kallt längs tangentbordet kryper jag bara in i kojan och mumsar inspirerande korv.
Jennifer: Det där med kojan lät lite...ekivokt?
Det tycker vi om! Mer sånt! ;)
Skicka en kommentar